Vissa dagar,speciellt kvällar kan saknaden inom sig bli enorm. Man önskar att man kunde plocka människor från platser man knappt vet existerar och bara sätta dem i rummet så man i tur och ordning kan få krama dem och känna ett lugn över att dem äntligen är hos en igen. Men tyvärr funkar det inte så i verkliga livet. Är dem borta så är dem och endast minnena och känslorna lever kvar, något jag håller mycket hårt i.
Det finns stunder i livet då jag skulle kunna ge vad som helst bara för att få plocka ner en person från himlen eller var man nu befinner sig vid den stunden,en endaste person och hålla honom hårt i mina armar bara en gång till. Men i stället sitter man här, på en helt annan plats och önskar som en dåre. En önska som man innerst inne vet inte kommer funka men som man ändå håller så hårt i. Är det inte lustigt så säg..
Så därför har jag bestämt mig att även denna kväll fortsätta att hoppas, kanske ett möte blir av i drömmarnas land och kanske möts vi någon gång igen utmed livets sista väg. Men hoppas, det tänker jag aldrig sluta göra, det var något du lärde mig. "Håll hårt i dina drömmar och tro på dig själv, vägen blir tydligare då" en saningens ord från dina läppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar